ovetandet gör ondast

Jag vet inte hur det blir. Det vet vi inte än.
Processen har börjat, den miljonte på raken nu.
Vi vill hoppas, och tro, och vi ber varje kväll
för en förändring. För att de ska inse hur fel
och tragiskt och sorgligt och alla hemska ord i världen
som inte räcker för att beskriva hur det kommer bli
annars.
Vi vet inte än. Men det gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0